"Katie"
SUCH Almanza Forbidden Love - en tuff brud i
lyxförpackning!
Katie
var en liten, ljuvlig och sockersöt, lugn och snäll tik som inte gjorde så
mycket väsen av sig i vardagen. Däremot stod apportering och givetvis mat
(i denna ordning) högt i kurs. Lika vän, mild och vacker som hon var att
titta på, lika stark och outtröttlig var hon på jakt och på jaktprov. I
flera av hennes jaktprovskritiker under årens lopp återkommer samma ord:
"Utstrålar arbetsglädje!". Hon var en fröjd att jobba med eftersom hon
kombinerade självständighet med naturlig lyhördhet, hon var alltid mån om
att vara till lags och var lättdirigerad även på långa avstånd, både på
land och i vatten, upp i alla klasser. Dessutom hade hon ett enormt "viltsug",
(och en bra mun) hon plockade upp apporterna i den höga farten och jag såg
henne aldrig någonsin tveka inför nya viltslag. Hennes 1 nkl kom lekande
lätt, de två öppenklassettorna lät inte heller vänta på sig, hon blev
dessutom provbäst båda gångerna. Fyra starter i elit hann det också bli
mellan de fyra valpkullarna, med tre 3:or som resultat. Tänk att det ska
behöva vara så små marginaler mellan en etta och en trea i denna klass...
Jag minns speciellt ett elitprov i Garpenberg där provet
inleddes med ett mycket tungt vattenarbete - TVÅ långa dirigeringar och
ovanpå detta en knepig trippelmarkering. Det såg onekligen "omöjligt" ut,
och hund efter hund gick bet på det ena eller det andra, men Katie grejade
allt prickfritt, som första hund . Under promenaden till landarbetet sa
domaren, Willy Gustafsson, att fortsätter det så här blir det ett riktigt
bra pris. Oj, inte blev man mindre nervös av det. Efter
slutfört dirigerings- och markeringsarbete återstod nu "bara" söket. Fint
tänkte jag,
det här kommer att gå vägen. Sök var nämligen Katies
starkaste sida. Dessvärre svek konditionen på det tunga söket, så hon fick
inte in tillräckligt många. Det tar ju sin tid att komma tillbaka till
toppkondition efter en valpkull, och hon hade haft en kull under våren, så
under omständigheterna fick man vara nöjd.
På utställning blev Katie som bäst BIR och BIS-2 hos SSRK.
Det tog något år för henne att inse att hon hade en svans, som man
faktiskt också kunde vifta med! Men med tiden tyckte hon att det här med
utställningar blev roligare och roligare - och vad gör man inte för lite
godis?
Katie fick som sagt fyra kullar. Den första med importen
NUCh Bramatha Ticket To Ride. Flera i kullen fick cert
eller CK, ett par blev jaktmeriterade. Jag behöll en tik, Almanza Last
Minute Miracle (CK). Andra kullen var med Ch Almanza Larry O´Grady,
det blev hennes mest framgångsrika kull med nästan alla i kullen
meriterade på både utställning och jaktprov. Vi har i vårt fortsatta
avelsarbete använt oss av dottern SUCh Almanza Exotic Spice och sonen
Multi Ch SJCh Almanza Emergency Brake.
Kull tre efter norske NUCh Carienas
Nineteen-Twelve fick många att höja på ögonbrynen! "Hur kunde man använda
en jaktligt helt oprövad hane till en så bra tik". Ja, det var just det,
att hon faktiskt redan hade haft två kullar med hanhundar vars jaktliga
egenskaper man kände till och för att bredda avelsbasen måste man våga
något nytt emellanåt. Poängen var just det att tiken hade lämnat bra
avkommor tidigare, så varför inte? Kullen blev mycket bra med de flesta
meriterade på både utställning och jaktprov. En hane blev jaktchampion, SJCh SUCh Almanza Name of the Game ( komiskt nog, med tank på
kommentarerna när kombinationen gjordes, blev han intressant att använda i
avel hos flera jaktligt inriktade uppfödare...) En tik, IntUCh SUCh NUCh
Almanza Neon Light (2 x 1 ekl, godkänt praktiskt prov) kom att betyda en
hel del som avelstik hos kennel Searover. Min egen NUCh Almanza Now or
Never (2 nkl jakt, BIS utställning) förde linjerna vidare i mitt
avelsarbete. Kull fyra efter Almanza Wild and Wonderful gav också flera
meriterade hundar. Katie tilldelades SKK:s Bruksavelspris år 2000 för sina
avelsinsatser.
Katie var en underbar personlighet och en
självständig dam som gjorde lite som hon ville som pensionär, på
pensionärers vis... Hon tog gärna egna små promenader med siktet inställt
på allt som kunde tänkas vara ätbart, under den sista delen av sitt liv.
Då hade hon och Larry sedan länge sin invanda små privilegier gentemot de
andra hundarna, bl a hade de sina givna platser i mattes säng. Hon levde
tills hon var nästan 14 år och man känner en tacksamhet än idag att ha
fått rå om henne så länge!
Ragnhild Ulin
Eskilstuna 2003-10-31