Många känner igen namnet Almanza LarryO`Grady som farfar eller morfar (eller t.o.m. farfarsfar eller morfarsfar...) till sin egen hund i hans/hennes stamtavla. Ännu fler lär minnas Larry från finalringarna på utställning - hans utstrålning, rörelser och temperament lämnade nog ingen oberörd! Det finns förstås många fantastiska minnen från tiden med Larry, som på alla sätt var en hund som man får lyckan att äga en gång i sitt liv! Om man har tur vill säga!

För att ta det hela från början, letade jag efter en svenskuppfödd tikvalp som skulle kunna matcha den engelska tiklinjen som Wolfill Dolly Mixture representerade. På en Skoklosterutställning för många år sedan, såg jag en vuxen tik som jag föll pladask för, att hon var smällfet och för dagen "avtackades" med ett 2:a pris i kvalitet, påverkade inte min uppfattning ett dugg! Hon hade ett underbart vackert huvud och var så full av typ och elegans med de rätta proportionerna och rörde sig förträffligt, precis det jag ville ha, helt enkelt! Tar-Miriel var namnet, dotter till den dåtida celebriteten på jaktprov, IntNordJCh IntNordUCh O`Flanagan Free As Air. Jag frågade tikens ägare om de hade några planer på att para henne, och erbjöd mig att hjälpa till att välja hane, för att sedan köpa bästa tikvalpen i kullen. Och på den vägen var det...

Tar-Miriel parades med NUCh Puhs Raven, en hane som jag var enormt förtjust i, dessutom var han linjeavlad på IntNordUCh Puhs Hestia, som ligger till grund för det mesta av det bästa såväl bland framstående utställnings- och jakthundar, och som Scarlet O`Hara, en härlig tik som jag och sedermera fodervärden Åsa Dunberg fick mycket glädje av. Dessvärre rycktes hon bort alltför tidigt pga en allvarlig hjärnhinneinflammation. Hon hann dock lämna två utmärkta valpkullar.

Larry´s far, Gunhills Ear of Esophagus, hittade jag när jag dömde Flatshowen i Umeå-95. "Eso" var 11 månader, i allra högsta grad ett oskrivet blad men inte desto mindre en härlig hane som jag direkt kände borde passa Scarlet O`Hara "som hand i handske". En del ögonbryn höjdes eftersom Eso var både ung och omeriterad, lite väl "ung och grön" att användas i avel menade några skeptiker.

Larry kom från den första kullen, han var minst av tre hanvalpar och jag minns att "ingen" ägnade honom så mycket uppmärksamhet. Han såg inget ut för världen vid 8 veckors ålder (eller var det jag som var för "ung och grön" för att se hans kvaliteter?). Ett ungt par köpte honom så småningom, och allt var frid och fröjd. På första valpträffen för syskonskaran, vid 5 månaders ålder, då var det jag som tappade andan - den fula ankungen var på god väg att bli en praktfull svan!! Vid 8 månaders ålder ställdes han ut i valpklass på SKK och lyckades bli BIS-4, något som knappt hade hänt sedan Snobbens tid! Vid 10 månaders ålder ställdes han och kullsystern som jag behållit, Almanza Scarlet Attraction, ut på en specialutställning för flatcoats, en så kallad Flat Show. Monica Jönsson, Snobbarnas kennel, ägare till den då så enormt vinstrike IntNordUCh Latchford Snobben, dömde 110 flattar. Bland "tungt artilleri" i form av ett stort antal champions, slutade Larry och systern Tara dagen med att bli BIR och BIM! Taras så lovande debut och sprudlande livsglädje fick ett oerhört tragiskt slut då hon kort därefter blev överkörd. Hennes kullsystrar SUCh Almanza Scarlet Inspiration (stamtik hos Lars Nilsson, Inspirations kennel) och Almanza Scarlet Temptation (stamtik på Christina Valsås kennel Wildzeal) visade sig vara utmärkta avelstikar och uppnådde en hel del utställningsframgångar.

Larry visades vid några utställningar till och blev snabbt fullcertad, samt BIR och BIS-placerad varje gång. Vid SSRK Wasahamnen blev han BIS, 16 månader gammal, under rasspecialisten Brit-Marie Brulin, Puhs kennel, en av de allra första flatuppfödarna i Sverige. Sen blev det ett avbrott i karriären när ägarna skiljde sig, dessutom ville jag gärna satsa lite på att hjälpa andra valpköpare med deras hundar. Tyvärr blev det i och med skilsmässan också ett slut på den blygsamt påbörjade jaktträningen, eftersom det var husse som varit intresserad av den biten, medan matte kom att behålla Larry...

Hur som helst, så kom det en dag då Larrys matte ringde och frågade om jag kunde ta hand om Larry i någon månad medan hon var i USA. Självklart gjorde jag gärna det! Redan efter några dagar med Larry i mitt hem kände jag att honom ville jag ha - kosta vad det kosta ville! Vi provade förstås apportering och allt annat som mina hundar fick göra, och allt bara fungerade! Det kändes med en gång att han stortrivdes med livet, och jag med honom. Ett par veckor senare var det dags för SSRK Skokloster, som vanligt med engelska rasspecialister som domare. Jenny Morgan dömde hanar och David Hutchinson tikar. Vilken fantastisk dag det blev - Larry lyckades bli BIM, endast slagen av min juniortik Almanza Now Or Never!

Jag hade bett att få fria händer med att ställa ut och träna Larry. Nästa projekt blev att åka till Norge för att försöka få ett norskt cert. Och visst blev det ett norskt cert, och mer därtill! Vi slutade dagen med att bli BIS på NKK Int Oslo, Larry var framdömd i rasen av framlidna rasspecialisten Claus Haugaard Sörensen, BIS dömdes av Terry Thorn. Detta kändes overkligt, men nya utställningar var inplanerade, och redan nästa gång, på SKK Ransäter, kammade Larry hem ännu ett BIS. Nu var ruljansen igång, det ena BIS-et efter det andra avlöste varandra, med upphåll för "bara" en och annan BIG-vinst eller BIS-placering. Plötsligt var Larry uppe på andra plats i tävlan om Årets Hund...

Första helgen i september var det dags för debut på jaktprov i nybörjarklass vid Brunnsholmsprovet. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin varit så nevös inför ett jaktprov! Den kungliga svenska avundsjukan hade man ju märkt av vid det här laget (och mer av den kom vi att få smaka på, det här var bara början!). Det tisslades och tassslades i stil med: "-Ja vacker är han, men kan han jobba då?" Och jobba kunde han med besked, och det kändes obeskrivligt skönt den där dagen när prisutdelningen kom och Larry tilldelades 1:a pris med Hp (hederspris) och blev klassens bästa hund!

Så kom ägaren hem igen, och jag lyckades få låna Larry ytterligare ett par månader under förevändningen att "nu var vi på gång med jakten" och ska han någon gång bli champion så är det "nu eller aldrig" som gäller. (Det krävs lägst ett 2:a pris i ökl på jaktprov samt tre certifikat, för att uppnå titeln Svensk Utställningschampion). När säsongen var slut hade vi inte nått ända fram, det blev ett par 3:e pris. Momentet vattendirigering är svårt att lära in och tar sin tid att befästa, så jag hoppades på att fortsätta året därpå. Så påbörjade jag då operation övertalning - och till slut efter många om och men, fick jag köpa tillbaka Larry. Lyckan var obeskrivlig, även om man fick livnära sig på vatten och bröd ett bra tag...

Träningen fortsatte och efter ett par provstarter fick Larry två 2:a pris i ökl och blev därmed champion! Detta var på lördagen i Hagforstrakten i Värmland, vid ett av mina "turprov" (något år tidigare hade en av mina tikar, SUCh Almanza Forbidden Love blivit provets bästa hund där) och jag minns att jag med lätthet körde hela vägen till utställningen i Timrå dagen därpå, vilken energikick jag hade fått!! På SKK Timrå blev Larry BIS-2, så lika lätt körde jag alla milen hem igen!
Måste passa på att flika in att det var precis så Brit-Marie Brulin, Puhs kennel, som var något av min mentor, menade att en bra Dual Purpose hund skulle fungera - ett bra pris på jaktprov ena dagen och en fin placering på utställning dagen därpå, i samma kondition!

Larry slutade år 1990 som 4:a i tävlan om Årets Hund. Året därpå matchades han framgångsrikt under hela året och som kronan på verket blev han först BIR på Stora Stockholm under Hans Lehtinen bland 115 flattar, för att senare avsluta helgen med att bli BIS på årets största SKK-utställning! Dömde gjorde Ole Staunskjaer. På Norges största NKK-utställning i Oslo blev Larry BIR bland 140 flattar, under rasspecialisten Jenny Morgan, som var den första som dömde fram honom på Skokloster året innan. Han slutade året med att bli 2:a i tävlan om Årets Hund. Larry inledde 1992 med att bli BIS vid SKK Int. Göteborg under Harry Jordan, sedan vann han prestigefyllda Champion of Champions, bland Sveriges vinstrikaste hundar av alla raser. Han blev BIS båda dagarna i Skokloster, Skandinaviens största Spaniel- och Retrieverspecial. Man skulle kunna fortsätta att räkna upp alla hans BIS-vinster, men jag väljer att bara nämna att han är den enda hund som erövrat BIS på Skokloster hela 5 gånger! Han var BIS på svensk Vinnarutställning två gånger, ena gången under Hans Lehtinen. Han visades endast på sex utställningar under 1993 men avslutade året med att bli 3:a på Årets Hundlistan, efter att ha blivit BIS-veteran och BIS-3 totalt på Stora Stockholm. Totalt erövrade Larry ett 20-tal BIS.

1994 visades han inte alls, men gjorde en liten comeback som 10-åring 1995 då gränserna öppnades, för att erövra championtitlarna också i Danmark och Finland. På den finska internationella utställningen i Seinäjoki blev Larry BIS, framförd i rasen av Rainer Vuorinen, BIS-et dömdes av Kari Järvinen. Skoklosterutställningen ett par veckor senare skulle bli hans sista utställning hade jag bestämt, och ju närmare utställningen vi kom, desto mer nervös blev jag! Det skulle ju vara roligt att avsluta Larrys segertåg när han stod på topp tänkte jag, som alltid varit av den uppfattningen att man ska sluta i tid med en framstående hund, innan formen börjar dala... Min oro visade sig vara helt obefogad, Larry showade som vanligt på bästa sätt, även om han med tilltagande ålder utövade sin egen speciella hobby mer och mer, nämligen att skälla uppfordrande på mig i ringen för att snabbt få sitt godis! Det har alltid varit en alldeles speciell känsla att visa just Larry - känslan att bara "hänga med" i kopplet, han gjorde ju allt själv! Ärevarvet på Skokloster under rungande applåder, efter att ha blivit BIS båda dagar var obeskrivligt härligt, Larry knyckte på nacken på sitt eget vis, liksom helt medveten om sin storhet! Att han på söndagen blev framdömd till BIS av Hans Lehtinen kändes som en extra fin inramning åt Larrys enastående utställningskarriär!

Samma år som Larry drog sig tillbaka från rampljuset gladde vi oss åt att hans son, Multichampion Multivinnare SJCh Almanza Emergency Brake, "Akashi" (Larry x SUCh Almanza Forbidden Love) har liksom sin far en rad BIS-vinster och var Årets Hund 2:a 1994. 1995 lyckades han utöver att bli Årets Hund även bli BIS på Stora Stockholm! Tala om att gå i pappas fotspår! Dessutom lyckades Akashi att erövra ett Jaktchampionat - en fantastisk bravad!! Han avslutade sin karriär vid Europavinnarutställningen 1997 då han som fräsch 9-åring vann BIG & BIS-4!!!

En annan Larry-son som haft mer frekventa framgångar i ringarna är WW-98 IntUCh NordU Ch Almanza Something To Talk About (Larry x AmCh NUCh FinUCh Almanza Exotic Tequila Sunrise), som till och med är linjeavlad på Larry. Utöver det flertalet BIS-gruppvinster och BIS/grupplaceringar han fått, upprepade han sin fars bedrift från 1992 och vann Champion of Champions 1997! Han vann Världsvinnartiteln 1998 då han blev BIR och BIG-3 i Helsingfors. Larry var en ovanlig och mycket charmerande bekantskap, en clown som fick de flesta att dra på munnen i alla möjliga och omöjliga situationer. Verkligen en hundvärldens Peter Pan! En underbar lekpappa till valpar och unga spolingar, han gillade att leka och fostra, och han gjorde det på ett bra sätt. Dessutom visade han sig tidigt också vara en utomordentligt bra avelshund, som enligt statistik visar att procenten defekter hos avkomman var ovanligt låg. Hans enorma genomslagskraft som avelshund och betydelse för rasen framför allt i Skandinavien, men även på flera andra håll i världen är oomtvistad och visar sig ibland i flera generationer. Många framgångsrika hundar, såväl i utställningsringen som på jaktproven, härstammar från Larry. Hans vinstrika avkommor (däribland några Jaktchampions) har nu glädjande nog meriterat honom för SKK:s Bruksavelspris!